I dagarna hålls festivalen LOVE2010 som är en hyllning till det kungliga brudparet. Jag är ingen royalist eller så, men det är roligt när det händer nåt i stan. Om jag ska vara helt ärlig bryr jag mig inte huruvida Sverige är monarki eller republik. Det gör till eller från i mitt liv i vilket fall. Jag har dock hört att fyrtio procent av svenskarna vill avskaffa monarkin. ”För Sverige, ur tiden”, som de så skämtsamt ändrat kungens valspråk. Trots det bristande intresset hos folket sätter Swebuss in extra bussar till den stundande dagen och i Daniels hemkommun, Ockelbo, bjuds det på champagne. Samtidigt vill ingen tidning vara sist med att beskriva den kungliga bröllopsvagnen.

Det intressanta är att Swebuss förväntade överflöd av bokningar uteblivit. Mycket tyder på att de förbehållna bussplatserna kommer att stå gapande tomma. Och enligt en minienkät i SvD där några av Ockelbos invånare tillfrågades huruvida de skulle gå på champagnebjudning svarade ingen att den var intresserad. ”Jag känner inte dem”, uppgav en äldre man som anledning.

En annan intressant grej är att när Daniel gifter sig med Victoria får han inget efternamn, eftersom kungligheter inte har efternamn. Han blir istället Hans Kungliga Höghet Prins Daniel, hertig av Västergötland.

Jaja, det var en sidopassage.

Som tidigare nämnt hade jag tänkt se Markus Krunegård uppträda, men han hade tydligen blivit sjuk så konserten blev inställd. Jag, Susanna och hennes pojkvän Pelle bestämde oss istället för att se Paloma Faith ...


... och det var en riktig vinstlott. Bättre än Krungegård, om jag får säga det själv (och det får jag ju). Men innan dess åt vi Ockelbowraps och Prinsessbakelser på en uteservering som Ikea satt upp. Mycket prisvärt. 20 kronor för en wraps och 5 kronor för en bakelse (så jag åt flera stycken : ).



Efter Paloma såg vi cirkusgruppen Strange Fruit som balanserade på långa stolpar mitt uppe i luften. De såg ut som figurer från Alice i underlandet.