Nattugglefasoner

Jag vill inte gå och lägga mig, för jag vet att nästa dag kommer att slå mig som en virvelvind så fort jag jag stänger ögonlocken.

Jag har kört fast i Kirby. Gör samma banor om och om igen. Hittar inte de hemliga dörrarna och dolda gångarna.

Kirby and the amazing miror

När jag inte går på middagar, övar programledarmanus, sammanfattar nyheter eller skriver rapporter så spelar jag ett spel där jag är ett litet rosa knubbigt fantasidjur som inhalerar sina fiender för att få deras egenskaper.

Ingentin är siglikt

Jungs personlighetstest

Jag har gjort Jungs personlighetstest hundratals gånger i jakt på min sanna identitet. Jag brukar få olika resultat beroende på vilket humör jag är på, trots att det enligt Jung är omöjligt att bli olika personlighetstyper. Jag antar att det inte går att kategorisera människor i enlighet med Jungs teorier.

Mitt resultat:

INFP - The "Dreamer"
Jungian Personality Types (Free Test)

INFPs are introspective, private, creative and highly idealistic individuals that have a constant desire to be on a meaningful path. They are driven by their values and seek peace. Empathetic and compassionate, they want to help others and humanity as a whole. INFPs are imaginitive, artistic and often have a talent for language and writing. They can also be described as easygoing, selfless, guarded, adaptable, patient and loyal.

...

Tydligen samma personlighet som George Orwell, J.R.R. Tolkien och Audrey Hepburn. Och de är ju också väldigt lika ... eller ; )?

Gör gärna testet ni också, och tala om för mig vad ni blev. Jag är dödsnyfiken : )!

Jag drömmer mig bort ...

Nån som kommer ihåg Pontus & Amerikanerna? De var väldigt populära -91 i alla fall.

Utslagen tand

När jag var i tioårsåldern tyckte jag om att djupdyka till bassängbotten för att hämta ringar tills det sprängde i öronen. Två gånger slog jag ut högertanden mot botten. Första gången trodde jag att jag skulle få gå med en kapad vass framtand hela mitt liv. Jag minns att den halvmåneformade tanden kändes som en porslinsskärva mot tungspetsen. Som tur är, är mina föräldrar mycket händiga tandläkare. De fixade min lilla gadd i en hast. Så nu har jag friska, mycket bitvänliga och snygga tänder.
"Bitvänlig" är förresten ett rätt häftigt ord (som i och för sig inte existerar). Man biter vänligt liksom, eller man får ett fast grepp med sina gaddar - ja, det kan uppenbarligen betyda en hel del.

Idag ramlade en liten del av lagning på en av mina framtänder bort. Fåfäng som jag är, var jag tvungen att åka hem till päronen för att få den fixad. De flesta säger att det lilla hacket den förlorade lagningen lämnat kvar knappt syns, men "knappt" räcker inte för mig. Det FÅR helt enkelt inte synas. Jag vet att det är knasigt att hänga upp sig på småsaker som jag gör. Det liknar nästan en sjuka, men men ... nu är jag nöjd. Nu sitter lagningen som ett litet smäck mot tandemaljen. Inget ska få rubba den. När jag sänks ner i jorden för sista vilan ska det vara med en välformad högertand. Punkt slut.


Jag tog lite bilder på mig själv, min mat och min kappa också.

En härlig macka med anjovis blev jag bjuden på när jag kom hem.

Min syster Hanna (som också var hemma) hade gjort en smarrig efterrätt.

Mamma. Mindre lyckat experiment.



Det fanns en tid då jag ville se ut som en isprinsessa. Det vill jag inte längre. Därför ska denna fluffiga sagodröm säljas på Tradera. Jag har inte lagt ut den än, men snart. Eller ja, lite isprinsessa är väl ok.

Dröm om det goda livet

Sitter i skolan och lider av diverse åkommor. Ska strax lämna in ett tv-inslag om utbytesstudier, men jag väntar på att den jädra filmen ska "rendera" först, vad det nu betyder. Åh, jag har suttit framför datorn och jobbat sedan 9.00 i morse och nu vill jag bara hem hem hem! När jag äntligen befinner mig i hemmets lugna vrå, vad ska jag göra då? Jag är ofrivilligt vitsig mitt i min hungersnöd. En liten macka har jag ätit på hela dan. Men det är tur att jag har värsta grytan i kylskåpet i alla fall.

Det blir nog studiebesök på Nyhetsmorgon ändå. Jag orkar inte kämpa mer för att kontakta Ramp. Nä, nu vill jag vara ledig, äta marsipanbakelser med mycket grädde och dricka kryddiga teer. Det skulle vara härligt att ta en lång skogspromenad. Jag skulle nog kunna klämma ner en pizza med bearnaisesås och massor av pommes frites också. Sedan kunde jag avsluta dagen med ett dopp i nån bubbelpool, lite massage och kanske ångbastu på det.

Jag vet inte om jag vill besöka Nyhetsmorgon

Min lärare har lovat att om jag lyckas skramla ihop fyra stycken så ska vi få göra ett studiebesök på TV4:s Nyhetsmorgon. Problemet är att jag inte vill åka dit. Jag vet att många andra i min klass har besökt samma redaktion och att vi kommer att göra ett gemensamt studiebesök med klassen på kanalen. Såväl femman som public service-kanalerna lockar mer. Jag har även försökt kontakta den programansvarige för ungdomsprogrammet Ramp - som min redaktion är inspirerad av i arbetet med vår studioproduktion - men utan framgång. Tyvärr tittar jag inte så mycket på tv som jag kanske borde. För mig är datorn den viktigaste länken till yttervärlden.

Jag har bestämt att jag ska försöka kontakta tre redaktioner till och får jag inte napp efter det så får det bli Nyhetsmorgon ändå, som jag tyvärr måste säga att jag aldrig tittar på. Det skulle inte vara helt fel att besöka ett underhållningsprogram, men jag vet inte hur pass seriös redaktionen man besöker måste vara. När jag är programledare för skolproduktionen kommer jag antagligen vara den lättsamma, lite flygiga och spralliga typen. För det är sådan jag blir när jag får stå på en scen eller när en kamera slås på, även om jag nog är rätt djup i grunden (om man får säga så om sig själv). Jag gillar att ställa retoriska frågor och är ironisk av mig. Sådan kommer jag vara i mitt programlederi. Men om det krävs av mig att jag ska vara på ett visst sätt kan jag anpassa mig till en viss gräns. Det är väl inte för inte som jag gått Calle Flygare Teaterskola : ). Men jag hoppas att jag slipper spela en roll, för det känns bäst inombords att vara äkta.

Fynd på Tradera

Jag köpte en fin klänning på Tradera för bara hundra spänn med porto inkluderat. Det hade varit roligare med en bild där jag själv har på mig den, men men ... Jag är lat. Jag orkar inte kränga ner min likbleka lekamen i gult siden för fotograferings skull. Det kanske krävs en spraytan för det. Dessutom gör inte kartorna, bokhyllan och motionscykeln i bakgrunden klänningen rättvisa.

Deppiga resultat

Det var deppiga resultat i min enkät. Men det är skönt att man inte är ensam om sina känslor. Är det samma person som röstat flera gånger månne?

Nu sitter jag i skolan. Huvudvärken från gårdagen börjar lätta. Somnade 19.00 igår och vaknade 06.00 på morgonen idag med dunkande huvud. Jag skulle vara i skolan 11.00, för att gå på ett jätteviktigt redaktionsmöte om tv-programmet jag ska vara programledare för. Tyvärr hade jag missat att vi ändrat tiden, som tidigare var 13.00,(eftersom jag jobbade med mitt extraknäck under förra mötet) så klockan 11:20 ringer en klasskamrat och frågar var jag är. Jag sliter mitt hår i vånda och skäller omotiverat ut honom för att ingen meddelat mig den nya tiden. Sedan hoppar jag i mina skor, sliter tag i jackan och genar i blindo (linser kvar hemma) genom en skogsdunge till tunnelbanan. Väl i skolan, kallsvettig med dödsont i huvudet kastar jag mig ner i en stol. När vi går igenom programschemat sitter jag som ett frågetecken på grund av allt missat. Sedan stammar jag fram "v,v,v,vad mmmenar ni?". Nej, det sista var en lögn. Riktigt så illa var det inte. Nåväl, jag satte mig ner i grupprummet och sedan gick faktiskt allt ganska bra. Vi spånade på namn till programmet. Det var verkligen jättekul. Jag älskar att spåna på sådana saker. Namn som Rookie, Generation Y, Flamingo, Start, Wolf, Trampett, Avstamp, Ladan, Krysantemum dök upp. Det blev Wolf till slut, men jag röstade på Cikada (mitt eget förslag).

Seg

Nu sitter jag här, helt avdankad och äter pasta med spenat och dricker fun light. Exotiska frukter var visst smaken. Scrubs på tv, men jag tittar inte. Jag borde gå och träna, men det är så kallt ute. Jag orkar inte gå till tunnelbanan. Imorrn jobb.

Välling med russin, det kanske är nåt?

Jag = programledare = sant!

Jag ska vara programledare för ett upplysande ungdomsprogram om flytt inom EU. Det ska spelas in i slutet av månaden och sändas på Öppna Kanalen. Tänk att jag ska vara programledare. Jag som alltid varit tysta musen. Nu ska jag alltså hålla i debatter, dirigera och peka med hela handen ... kanske. Det ska bli roligt : ).

Nu låter det som värsta grejen, men om jag ska ta ner det på jorden lite så kan jag ju avslöja att det är ett skolprojekt. Och imorrn ska redaktionen träffa lärar'n för att gå igenom våra idéer. Fan att jag missar det på grund av jobb. Men det gäller att ha ena foten i arbetsmarknaden och den andra i utbildningen. Meriter är viktiga att ha när man går ut skolan. Därför måste jag prioritera mitt extraknäck (så låter en sann Fröken Präktig ; ).
För den som inte vet, jag jobbar på ett medieanalysföretag; uppdaterar företag på vad som skrivs om dem i media. Flådigt värre, va : )?

Nåväl, det är bara en tvåtimmarsträff med läraren, men det svider som eld i maggropen för att jag missar det. Jag - den otroligt ambitiösa, kallsvettiga eleven med vilda rödsprängda ögon, brinnande hjärna, bultande hjärta och glasögon på nästippen - alltid redo att givakt - får inte missa en lektion. Om jag så får svininfluensa, spetälska, blir knivhuggen eller/och måste slåss med drakar, ska jag, utan att tveka, ta bussen till skolan varje morgon prick klockan 8.30 - annars rubbas världsordningen och jag slungas ut i universum. Om jag dör så måste jag krossa kistlocket och gräva mig upp för att ta mig till Södertörns högskola. "Nej, du missade en lektion av hundrafemtio den här terminen. Det blir reglegering direkt." Arga blickar. Sura föräldrar. Jag blev Den Misslyckade i ett litet nafs. Marken gungar, en avgrund öppnar sig och fragmenten av min själ rivs blodiga mot klippkanterna när jag slukas av mörkret och faller handlöst ner i jordens innanmäte. Jag missade ju en lektion.

Nänä, det ordnar sig nog. Man ska vara positiv : ))))).

Blogg som kitschigt hem

Jag kom på att jag kanske skrämde bort läsare med mitt tidigare inlägg. Sanningen är ju faktiskt att jag vill ha så många läsare som möjligt. Så Johan, Emma, Fredrik, Susanna, Annette (du läser väl : /?) och Ola (om du nu läser) är naturligtvis hjärtligt välkomna att ta del av vad som står här. Men om man ska nå en större målgrupp så måste man vara nischad. Min blogg är som ett kitschigt hem där den bosatte inte riktigt vet vilken inredning som ska gälla. Ett hem där hyllorna är fyllda av en salig blandning av rosa porslinselefanter, sladdriga tyggiraffer och en och annan hemgjord smörkniv. Kanske att en ståtlig moraklocka är intryckt i nåt skuggigt hörn och på golvet en reproduktion av en afghansk matta ditslängd.

Ja, ni förstår grejen. Alltså en blogg som innehåller allt från studsande ögon, borttappade mobiltelefoner och feminism. Där sorg och glädje, seriöst och oseriöst, verklighet och fantasi, blandas i en enda röra.

Men det är ju min grej, så jag kör på det.

Slö lördag

Gah ... jobbigt det är att inte vara fri att skriva vad man vill här. Eftersom jag inte driver en anonym blogg måste jag hålla mig inom vissa ramar. Om jag är deppig kan jag inte i detalj beskriva varför. Jag måste komma ihåg att detta är en blogg, öppen för alla, och ingen dagbok med lås. Knappast.

Jag borde kontakta mitt gamla telefonintervjuarjobb, men det tar emot. Nu sitter jag här och slöar, i morgonrock och med håret på ända. Ingen mat i kylskåpet och mitt rum som ett bombnedslag. Jag kanske borde ta den här dagen till att städa upp. Eller kanske ska jag gå och träna, det är alltid roligt. Framtiden är full av möjligheter ; ).

VG : )

VG på hemtenta. Yes!

Jag villl vara programledare!

Vi har börjat med studioproduktion i skolan och ska spela in ett program på temat EU, som ska sändas på öppna kanalen. Roller som ljudtekniker, studiovärdinna, bildproducent och programledare ska fördelas. Jag tror jag känner mest för att vara programledare eller researcher, men är rädd att jag kommer få rollen som scripta. Något jag absolut inte vill göra. Scriptan håller reda på tider och strukturerar arbetet. Det passar inte mig alls. Jag är inte en strukturerad människa. Vad som avgör vilken roll man får är oklart. Antingen drar vi lott eller så blir det en omröstning. Det sistnämnda ger mig mardrömmar.

Nej, nu är det helg. Jag ska försöka slappna av och inte nojja. Av nån anledning känner jag mig så ledsen och ensam nästan hela tiden.

Feminism är Frihet

Men anledning av kritiken mot bloggerskan Sandra Beijer

Jag blir alltid lika förundrad över hur folk orkar. Hur inskränkt får man egentligen vara? Och då syftar jag på de så kallade feminister som föraktar allt som har med den traditionella kvinnligheten att göra. Att vara feminist handlar inte om att förakta det som generellt betraktas som kvinnligt, utan om friheten att få vara den man är utan att mötas av förutfattade meningar. Så länge man inte skadar någon (men det finns undantag) är det en mänsklig rättighet att ge uttryck för sin personlighet, oavsett om man gillar att klä sig i rosa prinsesskjolar och högklackade skor eller säckiga jeans och collegetröjor. Jag är medveten om uppfattningen att ett efterlevande av de traditionella könsrollerna upprätthåller en maktstruktur där kvinnan underkastas mannen. Högklackade skor och smink anses vara en kamouflering i syfte att behaga det motsatta könet. Men samtidigt finns det normer som män ska leva upp till för att imponera på kvinnor. En välbyggd kropp och mod är kännetecken som uppskattas. Personligen skulle jag aldrig kunna bli attraherad av en feminin man. Men då menar jag inte att killen ska se ut som Arnold Schwarzenegger. Lagom är bäst.

Däremot tror jag det är viktigt att vara medveten om att ens uppfostran formar vem man blir som vuxen. Ingen människa har en helt fri vilja, utan vi blir alla påverkade av vår omgivning – på gott och ont.

Dock tycker jag ordet feminist är något missvisande. Det låter ju som om man skulle vara extra feminin. Jag föredrar ordet jämlikhet.

Kär vän på besök

Min fantastiska kompis Emma var nyss på besök och jag var gladare än jag varit på flera dagar. När jag, Fredrik och hon åt ostpasta med blomkål kunde jag känna några stråk av lycka. På bilden saltar Emma pastan.

Lokaltidningen i Huddinge

Fan jag skulle ju läsa Mitti Huddinge, men den är bisarrt tråkig.

Emma Essinger

För någon vecka sedan var jag på Mosebacke med min syster och kollade på ett framträdande av tonsatta Astrid Lindgren-dikter. Det var helt okej. Eftersom Staffan Hellstrand skulle uppträda senare på kvällen bestämde vi oss för att stanna en stund till. Publiken representerade hela söder ungefär. Där fanns en del Hellstrand-kopior och filosofen Torbjörn Tennsjö satt visst insmugen i nåt hörn. Förbanden var helt okej. Man stampade takten lite med foten så där. Men de var knappt nånting jämfört med den här tjejen. Hennes saxofonspelande är grymt! Jag är otroligt imponerad. Hoppas vi får se mer av Emma Essinger. Jag tycker hon är väldigt snygg också. Nästan så att jag blir lite avundsjuk ; ).

Intelligent om intelligens. Eller ; )?

Jag känner mig så omotiverad till allting. Vi har precis börjat med tv i skolan och jag blir inte riktigt klok på kameran och redigeringen. Alla markörer, verktygsfält och tekniska termer flyter ihop till en enda gröt. Det hade kanske varit bättre om min IQ var höjd med ungefär tio steg. Kanske det skulle räcka för att jag skulle tycka kursen Ljud- och videoproduktion var rolig. Nej, allvarligt talat, jag brukar leka med tanken på en högre intelligens. Låt säga att man skulle prestera tio steg högre i alla former av intelligenser man har. Jag vet att det inte är så enkelt att mäta punktvis, bara sådär. Men en liten puff intelligensmässigt önskar jag att jag fick ibland.

Det skulle vara intressant också, om man kunde byta ut någon intelligens, till exempel att jag höjer mig i musikalitet med tio punkter, samtidigt som jag går ner en tia i … låt säga matematik (även om den fördelningen nog skulle bli lite för ojämn för min del). Ungefär som i rollspel (eller The Sims), där ett antal poäng fördelas, i karisma, intelligens, smidighet, osv. Det här skulle naturligtvis gå att reglera, till exempel: du läser Newtons Philosophiae Naturalis Principa Mathematica och lär dig spela Beethovens nia. Du går upp tio poäng i intelligens, men ditt stillasittande och asociala liv gör att du förlorar fem poäng vardera i karisma och smidighet.

Fast så är väl redan livet i viss mån, även om det inte är så uttalat. Men tänk om det vore det. Då skulle man kunna ha sitt eget egenskapskapital, som man till exempel kan visa för arbetsgivaren när man söker jobb. Beroende på vilken tjänst som utlyses kan det vara intressant för denne att veta var man ligger i allt från ledarskap och uthållighet till dammsugning och fönsterputsning. Siffran skulle vara en indikator på vad den sökande kan prestera i arbetslivet. Men det skulle bli jäkligt komplicerat; till exempel: Ellinor har 103 i motivation - så länge det gäller frimärkssamlande och hennes katt ligger på en 98:a i välmående.

Men det är naturligtvis en farlig tanke i längden. Troligtvis skulle andra variabler spela roll i mätningen av de olika egenskaperna. Dessutom blir värderingen av egenskaperna ett problem. Kommer de med högre poäng anses som mer värdefulla som människor? Jaja. Nu är det nog dags för mig att äta nåt.

Jag har varit ganska ledsen idag. Och samtidigt känner jag mig lat. Ingenting har jag gjort och ingenting har jag lust med. Att slita sig från datorn är svårt. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag, men jag bara pillar mig i naveln, typ.

I love Gorillaz : )