Från Soft Cell till Satie

Här kommer ett urval av min musiksmak.

Saras spellista

Meddela gärna mig vad ni tycker om musiken : ). Jag är nyfiken på vilken låt i min spellista ni tycker är sämst respektive bäst (och det gäller även den mest anonyme snokare. Ge dig till känna!).

Jag är också öppen för tips på ny musik. Jag känner att jag behöver utöka min horisont lite.

Ärligt är härligt

Imorgon ska jag börja ringa alla arbetsplatser jag sökt jobb på. Ett ställe jag skickade ansökan till var SR Radio Metropol. Lite underligt kanske, med tanke på att jag aldrig lyssnat på kanalen. Jag länkade till min blogg i ansökan också, eftersom den har ett så bildande innehåll. Det är jag och Carl Bildt liksom. Dessutom är jag så brutalt ärlig här, och det är ju bra.

Nej, skämt å sido : ). Jag har redan gett upp Metropol och det gör verkligen ingenting. När jag lyssnade på kanalen kom jag fram till att det inte var min grej ändå. Jag är inget större fan av hiphop, soul och r'n'b. Många av mina vänner vill gärna gå på jazzklubben Fashing. Där spelas mycket 60-talssoul. Jag tycker ofta att det är menlös musik. Den rör inte min själ precis.

Nej, jag fläskar hellre på med house, techno, rock'n'roll, konstjazz, klassisk musik och popmusik. Fast inte samtidigt, gudskelov. En blandad kompott, men den passar mig som handen i handsken : ). Mitt absoluta favoritband, all time, är The Smiths. Och min favoritkompositör är nog Chopin eller Satie. Jag tror inte de spelar någotdera på Radio Metropol. Fast det finns undantag i alla genrer, det måste jag medge.

Jag tror mer på P3 Nyheter eller något djuplodande socialrealistisk program. Speciellt det sista. Det hör till mitt intresseområde. Nu ska jag läsa feministisk teori, så att jag kan bekämpa det patriarkala samhället : ). Goodbye.

Mass Communication Theory är en sådan otroligt seg bok. Jag orkar inte ta in informationen i mitt system. Den bara studsar tillbaka ner i boken igen, känns det som.

Curlinglag med diamantrutiga clownbyxor

Fan vad trött jag är, men jag orkar inte gå och lägga mig. Det är curling på teve. Jag bara undrar varför det norska laget har diamantrutiga clownbyxor på sig. Eller sover jag kanske redan och drömmer mystiska drömmar.

Ja, så såg de ut ungefär.

Baklava

Idag har jag mumsat på baklava från VI i Högdalen, ett riktigt fynd. Kan varmt rekommenderas : ).

En otrevlig överraskning

Som en sån där skäggig 1800-talsfiskargubbe med pipa i munnen. Så såg han ut. Mannen som satt framför mig i t-banevagnen. Jag tyckte han hade en sympatisk look, som någons morfar. På sätet bredvid sig hade han en liten påse från en fotoaffär som han artigt flyttade på när ett äldre par ville sätta sig. Undrar vem han är? tänkte jag. Det är nog en bohemisk människa, som gillar att vandra i bergen, leva nära naturen. I påsen har han säkert bilder på fåglar han fotat från nåt utkikstorn i Norrland.

Efter ett tag började han dock fiffla med nånting bakom fotopåsen, som han lagt över sitt ena knä. Vad gör han egentligen? kom jag på mig själv att tänka. Jag slängde honom ett misstänksamt ögonkast och mina farhågor besannade när jag möttes av ett snett leende. Plötsligt kände jag mig illamående. Nu såg han inte alls så där myspysig ut längre. Jag försökte vinna nåt slags medhåll från den äldre damen bredvid mig, men hon verkade fullt upptagen med att skratta och skämta med sin make. Jag vet inte om hon låtsades att inte märka eller om hon faktiskt inte såg nåt. Sedan satt jag stel som en pinne och kallsvettades med pannan mot tunnelbanefönstret tills det var dags att gå av.

Det är inte första gången jag råkar ut för gubbar som runkar offentligt. En annan gång när jag väntade på bussen började en gubbe dra "den" längs väntrummets väggar. Visserligen lite diskret gömd bakom sin mössa, men en klibbig rand längs väntrummets bård talar ju ändå sitt tydliga språk.

Jobbsökande

Nu är jag igång och söker sommarjobb, extraknäck och praktikplatser. Det är inte kul. När jag ringer potentiella arbetsgivare har jag nån slags darrig trevlighet på rösten Jag låter så vän och sockersöt på nåt vis. Det blir en intressant kontrast; deras stadiga, bestämda och något monotona brummande i samklang med mitt ljusa, milda vara-till-lags-pipande. För dem är det bara ett rutinsamtal bland många. Hela tiden tänker jag att jag måste komma på något att fråga om för att göra intryck. Mina vanligaste frågor är "har ni många som söker?", "när går ansökningstiden ut?" och "har ni tittat på min ansökan?". Ibland undrar de om min utbildning och erfarenhet, då gäller det att hålla tungan i styr. Eller förresten, det gör det ju under hela samtalet. Man måste verka smart, självsäker, nyfiken och allt det där.

Det är så tråkigt att företaget jag arbetade på förra sommaren skär ned. Jag trivdes så otroligt bra där. Om jag har tur kanske jag får arbeta där i år igen.

I dag har jag i alla fall varit så duktig att jag ringt Metro angående praktikplats och sommarjobb. Tyvärr har journaliststudenterna på JMK och Mittuniversitetet företräde till tidningens praktikplatser. Grrrr, säger jag om det. Och när jag sade att praktiken var på tio veckor var det tydligen inte heller nån fjäder i hatten. De vill helst att man ska vara där längre. Men jag blev i alla fall ombedd att snickra ihop en ansökan, så det kanske finns en chans ändå.

Svenska Dagbladet, Singstar och McQuail

I dag har jag och mina två sympatiska klasskamrater Helena och Emilie sammanställt redaktionsstudien vi blivit ålagda att göra. Det blev ett besök på Svenska Dagbladet.

Sedan har jag spelat Castlevania på game boyen och sjungit Singstar för mig själv. Som vanligt är jag så trött att jag inte vet varken ut eller in. Jag önskar att någon av mina kompisar var här. Jag borde plugga, söka sommarjobb eller praktikplats, men när jag är så här sömnig går det helt emot. Det är ingen idé att ta nån tupplur nu heller direkt. Då kan jag ju inte sova ikväll.

Ja, jag vet, det är inte de mest meningsfulla raderna. Men jag orkar inte bry mig. Jag skriver ändå, för min egen skull. Möjligt att jag tvingar i mig några rader McQuail (min kurslitteratur) ikväll ändå.

Blogguppehåll

Som ni kanske märkt (ni som eventuellt läser) har jag haft ett litet blogguppehåll. Det är för att jag blev så omotiverad när några av mina kompisar lade ner sina bloggar. Dessutom har jag varit så tom i huvudet. Jag har ingenting att skriva om. Den här bloggen har också blivit lite spretig, ytlig och seg på nåt vis. Men om jag kommer på nåt värt att publicera sätter jag fart igen. Jag tycker ju fortfarande om att skriva.