Inget viktigt egentligen

Nu är de två hektiska dagarna över. Jag orkar tyvärr inte berätta om dem. Men det var otroligt kämpigt och det skedde en del små missöden, trots hårda ansträngningar från både mig och min medarbetare, A. Men vi gjorde så gott vi kunde i alla fall.

Jag hoppas att jag får fler chanser, trots den utpumpande villervalla dessa två dagar inneburit.

Ett asplövs vardag; ska jobba som demonstratör

Jag är så otroligt nervös. Imorrn ska jag jobba som demonstratör av frukostprodukter. Jag vill verkligen göra mitt bästa och att säljaren, butiken och min medarbetare ska vara nöjd med mig. Det är verkligen viktigt för mig att ha ett extrajobb vid sidan om studierna. Jag vet inte varför jag är så otroligt nervig jämt och varför jag alltid tror att det väntar en katastrof runt hörnet. Jag känner mig så blyg också, som om orden liksom fastnar i gommen och inte kommer fram eller som om de glider över mina läppar i fel ordning. Det är då man får sådana där storögda frågande blickar från sin omgivning som säger "vad håller du på med egentligen?". Jag vill inte sluddra och bete mig som en inåtvänd fjortis. I min fantasi är jag en skrattande självsäker person som alltid har svar på tal. Jag förstår inte varför jag ska straffas med inre nålstick så fort saker går fel. Jag önskar att jag bara kunde skaka av mig de där otillräcklighetskänslorna, men de smyger sig på mig ändå. Tänk om jag bara kunde putsa av dem, samla ihop dem i en liten ask och kasta ut den genom fönstret. Nej, då skulle jag väl förstöra miljön här. Ser ju inte bra ut om det ligger osäkerhetskänslor och dräller på gräsmattan. Inga sopgubbar kan plocka upp sånt. Åh, det är nog för väl det. Annars skulle sopgubbar vara väldigt rädda människor.

Imorrn ska jag berätta hur det gick.

Snart börjar Saltön och Svenska Hollywoodfruar. Bara en vecka kvar. Jag ser verkligen fram emot det : D!

Tråkig utbildning

Det är för mycket allvar i skolan just nu. När jag pluggar är det så mycket annat intressant och meningsfullt som fångar min uppmärksamhet - människor jag vill träffa, tv-serier jag vill titta på och dataspel jag vill spela. Jag kan uppriktigt säga att jag är rejält uttråkad av alla kompendium och böcker vi ska läsa. De är enormt trista och trots sina omfattande volymer märkligt tomma och innehållslösa. Jag läser en sida och sedan kan jag för mitt liv inte komma ihåg vad jag läst. Jag orkar inte ens låtsas att jag tycker att det är intressant. Det vore väldigt praktiskt om jag kunde intressera mig för skolan, men jag verkligen lider mig igenom varenda föreläsning. Det finns ingen dramatik, spänning eller fantasi i nånting. Jag somnar bara jag tänker på alla sega föreläsningar som inte ger nånting, som verkligen tråkar mig till döds. Den abstrakta undervisningen borde kunna illustreras med konkreta exempel. Jag tror inte det vi sysslar med just nu är min grej alls.