Jag är så otroligt nervös. Imorrn ska jag jobba som demonstratör av frukostprodukter. Jag vill verkligen göra mitt bästa och att säljaren, butiken och min medarbetare ska vara nöjd med mig. Det är verkligen viktigt för mig att ha ett extrajobb vid sidan om studierna. Jag vet inte varför jag är så otroligt nervig jämt och varför jag alltid tror att det väntar en katastrof runt hörnet. Jag känner mig så blyg också, som om orden liksom fastnar i gommen och inte kommer fram eller som om de glider över mina läppar i fel ordning. Det är då man får sådana där storögda frågande blickar från sin omgivning som säger "vad håller du på med egentligen?". Jag vill inte sluddra och bete mig som en inåtvänd fjortis. I min fantasi är jag en skrattande självsäker person som alltid har svar på tal. Jag förstår inte varför jag ska straffas med inre nålstick så fort saker går fel. Jag önskar att jag bara kunde skaka av mig de där otillräcklighetskänslorna, men de smyger sig på mig ändå. Tänk om jag bara kunde putsa av dem, samla ihop dem i en liten ask och kasta ut den genom fönstret. Nej, då skulle jag väl förstöra miljön här. Ser ju inte bra ut om det ligger osäkerhetskänslor och dräller på gräsmattan. Inga sopgubbar kan plocka upp sånt. Åh, det är nog för väl det. Annars skulle sopgubbar vara väldigt rädda människor.
Imorrn ska jag berätta hur det gick.
Imorrn ska jag berätta hur det gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar