Denna sommarnatt i början av juli gläntar jag lite försiktigt på dörren till bloggandets värld. Jag tänker på skådespelaren Per Morberg som trodde att blogg var en slags glögg. Ungefär i det stadiet befinner jag mig också. Än är det långt till Blondinbellas popularitet. Någon sa att en blogg ska vara personlig men inte privat. Jag kommer nog vara både och - självutlämnande som jag är.
Nu är det kusligt mörkt, grenarna rispar mot fönstren och skuggorna dansar som våldnader på parkettgolvet. Den öppna altandörren gnisslar i vinden och sommarnattens dofter tränger igenom dess springa.
Igår tog jag en långpromenad i skogen.
När jag med raska steg går på på stigen hör jag ett tungt flåsande.
"Jädrar, det är en björn" tänker jag och det slår mig hur farlig en anfallande björn är. Sönderslitna ansikten med ögonglober hängades i nervtrådar ur hålorna sveper förbi i mitt inre. Jag står stilla en sekund, men det enda jag hör är mitt hjärtas slag. Det prasslar lite i buskarna. En gråsparv trippar förbi. Sedan hör jag de tunga andetagen igen. Snabbt vänder jag mig om och springer. Sedan stannar jag tvärt. "Vad löjligt", tänker jag. "Det var naturligtvis bara inbillning".
Visst vore det häftigt om det nu var en björn? Men, men ... livlig fantasi kan spela en spratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar