Det såg så vackert ut när jag såg mitt första publicerade inlägg, så nu känner jag mig helt enkelt tvungen att skriva ett nytt, trots att tiden nästan stannat här i min hemort. Det händer absolut ingenting. Alla mina vänner är i Stockholm och jag tänker på den livliga trafiken, människorna som springer på gatorna med 7eleven-muggar i händerna. Jag tänker på detta med längtan, för jag vill känna storstadspulsen i mitt hjärta. En del kanske inte kan förstå. De som tycker om landets lugn. Och visst, det har sin charm … ett litet tag. Men di facto, jag har mina vänner i Stockholm och jag saknar dem.
Jag har en omtenta kvar och den borde jag plugga till, men upphovsrätt is boring me to tears, som det så träffande heter. Men jag bör tänka på nyttofaktorn i det hela. Med den i åtanke blir det genast lite lättare … kanske.
Vem skriver jag för? Kanske bara för mig själv. Två personer vet om att jag startat en blogg, men jag har förvägrat dem adressen hit. De får den när jag kommit igång med mitt skrivande, tänker jag. Det här verkligen bara ”slöskrivande”. Nej, jag måste ta mig i kragen och göra nåt vettigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar