Vi har börjat med studioproduktion i skolan och ska spela in ett program på temat EU, som ska sändas på öppna kanalen. Roller som ljudtekniker, studiovärdinna, bildproducent och programledare ska fördelas. Jag tror jag känner mest för att vara programledare eller researcher, men är rädd att jag kommer få rollen som scripta. Något jag absolut inte vill göra. Scriptan håller reda på tider och strukturerar arbetet. Det passar inte mig alls. Jag är inte en strukturerad människa. Vad som avgör vilken roll man får är oklart. Antingen drar vi lott eller så blir det en omröstning. Det sistnämnda ger mig mardrömmar.
Nej, nu är det helg. Jag ska försöka slappna av och inte nojja. Av nån anledning känner jag mig så ledsen och ensam nästan hela tiden.
Men anledning av kritiken mot bloggerskan Sandra Beijer
Jag blir alltid lika förundrad över hur folk orkar. Hur inskränkt får man egentligen vara? Och då syftar jag på de så kallade feminister som föraktar allt som har med den traditionella kvinnligheten att göra. Att vara feminist handlar inte om att förakta det som generellt betraktas som kvinnligt, utan om friheten att få vara den man är utan att mötas av förutfattade meningar. Så länge man inte skadar någon (men det finns undantag) är det en mänsklig rättighet att ge uttryck för sin personlighet, oavsett om man gillar att klä sig i rosa prinsesskjolar och högklackade skor eller säckiga jeans och collegetröjor. Jag är medveten om uppfattningen att ett efterlevande av de traditionella könsrollerna upprätthåller en maktstruktur där kvinnan underkastas mannen. Högklackade skor och smink anses vara en kamouflering i syfte att behaga det motsatta könet. Men samtidigt finns det normer som män ska leva upp till för att imponera på kvinnor. En välbyggd kropp och mod är kännetecken som uppskattas. Personligen skulle jag aldrig kunna bli attraherad av en feminin man. Men då menar jag inte att killen ska se ut som Arnold Schwarzenegger. Lagom är bäst.
Däremot tror jag det är viktigt att vara medveten om att ens uppfostran formar vem man blir som vuxen. Ingen människa har en helt fri vilja, utan vi blir alla påverkade av vår omgivning – på gott och ont.
Dock tycker jag ordet feminist är något missvisande. Det låter ju som om man skulle vara extra feminin. Jag föredrar ordet jämlikhet.
Min fantastiska kompis Emma var nyss på besök och jag var gladare än jag varit på flera dagar. När jag, Fredrik och hon åt ostpasta med blomkål kunde jag känna några stråk av lycka. På bilden saltar Emma pastan.
För någon vecka sedan var jag på Mosebacke med min syster och kollade på ett framträdande av tonsatta Astrid Lindgren-dikter. Det var helt okej. Eftersom Staffan Hellstrand skulle uppträda senare på kvällen bestämde vi oss för att stanna en stund till. Publiken representerade hela söder ungefär. Där fanns en del Hellstrand-kopior och filosofen Torbjörn Tennsjö satt visst insmugen i nåt hörn. Förbanden var helt okej. Man stampade takten lite med foten så där. Men de var knappt nånting jämfört med den här tjejen. Hennes saxofonspelande är grymt! Jag är otroligt imponerad. Hoppas vi får se mer av Emma Essinger. Jag tycker hon är väldigt snygg också. Nästan så att jag blir lite avundsjuk ; ).
Jag känner mig så omotiverad till allting. Vi har precis börjat med tv i skolan och jag blir inte riktigt klok på kameran och redigeringen. Alla markörer, verktygsfält och tekniska termer flyter ihop till en enda gröt. Det hade kanske varit bättre om min IQ var höjd med ungefär tio steg. Kanske det skulle räcka för att jag skulle tycka kursen Ljud- och videoproduktion var rolig. Nej, allvarligt talat, jag brukar leka med tanken på en högre intelligens. Låt säga att man skulle prestera tio steg högre i alla former av intelligenser man har. Jag vet att det inte är så enkelt att mäta punktvis, bara sådär. Men en liten puff intelligensmässigt önskar jag att jag fick ibland.
Det skulle vara intressant också, om man kunde byta ut någon intelligens, till exempel att jag höjer mig i musikalitet med tio punkter, samtidigt som jag går ner en tia i … låt säga matematik (även om den fördelningen nog skulle bli lite för ojämn för min del). Ungefär som i rollspel (eller The Sims), där ett antal poäng fördelas, i karisma, intelligens, smidighet, osv. Det här skulle naturligtvis gå att reglera, till exempel: du läser Newtons Philosophiae Naturalis Principa Mathematica och lär dig spela Beethovens nia. Du går upp tio poäng i intelligens, men ditt stillasittande och asociala liv gör att du förlorar fem poäng vardera i karisma och smidighet.
Fast så är väl redan livet i viss mån, även om det inte är så uttalat. Men tänk om det vore det. Då skulle man kunna ha sitt eget egenskapskapital, som man till exempel kan visa för arbetsgivaren när man söker jobb. Beroende på vilken tjänst som utlyses kan det vara intressant för denne att veta var man ligger i allt från ledarskap och uthållighet till dammsugning och fönsterputsning. Siffran skulle vara en indikator på vad den sökande kan prestera i arbetslivet. Men det skulle bli jäkligt komplicerat; till exempel: Ellinor har 103 i motivation - så länge det gäller frimärkssamlande och hennes katt ligger på en 98:a i välmående.
Men det är naturligtvis en farlig tanke i längden. Troligtvis skulle andra variabler spela roll i mätningen av de olika egenskaperna. Dessutom blir värderingen av egenskaperna ett problem. Kommer de med högre poäng anses som mer värdefulla som människor? Jaja. Nu är det nog dags för mig att äta nåt.
Jag har varit ganska ledsen idag. Och samtidigt känner jag mig lat. Ingenting har jag gjort och ingenting har jag lust med. Att slita sig från datorn är svårt. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag, men jag bara pillar mig i naveln, typ.
