Yes, jag har fått praktik!

När jag såg orden ”Välkommen till oss som praktikant!” i min mejlbox tog mitt hjärta några extra skutt. I höst ska jag alltså praktisera på TCO-tidningen och Tidningen Studentliv . TCO står för Tjänstemannaförbundets centralorganisation och är en sammanslutningsorganisation för akademikers fackförbund. Jag kommer alltså att skriva om frågor som berör tjänstemän, såsom poliser, lärare, läkare etc. Tidningen Studentliv är Sveriges största studenttidning.

Jag är nästan tom på ord just nu. Det tar kanske lite tid att veva igång bloggen igen. Min verbala spärr kommer förhoppningsvis att släppa senare.

Ikväll ska jag analysera personporträtt på politiker till min c-uppsats och imorgon ska jag demonstrera ost. Ja, det är tvära hopp i livet. Annars då? Jag vet inte. Jag vill ha fritid, göra roliga saker som att träna, promenera, äta bakelser, bada och diskutera. Nu ska jag äta spaghetti med vegetarisk färs.

Snart är det sommar i alla fall. Härligt!

Anställningsintervju

Ok, nu är jag tillbaka. Idag ska jag på anställningsintervju och jag har så många fjärilar i magen att jag bara måste skriva några rader. Men frågan är hur ärlig jag ska vara här på bloggen. Jag har alltid det problemet. Jag funderar på att skaffa en anonym blogg, en som bara mina vänner får läsa (de som finns kvar … ni har väl inte glömt mig? Annette?). Där kan jag fläska på med galenskapen, så kan jag vara en samhällsduglig och ordningsam människa här (ubs, redan nu har jag avslöjat för mycket).

Nåväl, jag har alltså sökt praktik på TCO-tidningen och tidningen Studentlivs gemensamma redaktion. Och idag vill de träffa mig för att ”se vem jag är”, så jag hoppas att de gillar vad de ser och hör. Jag har naturligtvis jättemånga tankar som dansar i mitt huvud kring det här med anställningsintervjun. Kanske är det bättre att jag avslöjar dem när jag fått jobbet, om jag får det förstås.

Inget viktigt egentligen

Nu är de två hektiska dagarna över. Jag orkar tyvärr inte berätta om dem. Men det var otroligt kämpigt och det skedde en del små missöden, trots hårda ansträngningar från både mig och min medarbetare, A. Men vi gjorde så gott vi kunde i alla fall.

Jag hoppas att jag får fler chanser, trots den utpumpande villervalla dessa två dagar inneburit.

Ett asplövs vardag; ska jobba som demonstratör

Jag är så otroligt nervös. Imorrn ska jag jobba som demonstratör av frukostprodukter. Jag vill verkligen göra mitt bästa och att säljaren, butiken och min medarbetare ska vara nöjd med mig. Det är verkligen viktigt för mig att ha ett extrajobb vid sidan om studierna. Jag vet inte varför jag är så otroligt nervig jämt och varför jag alltid tror att det väntar en katastrof runt hörnet. Jag känner mig så blyg också, som om orden liksom fastnar i gommen och inte kommer fram eller som om de glider över mina läppar i fel ordning. Det är då man får sådana där storögda frågande blickar från sin omgivning som säger "vad håller du på med egentligen?". Jag vill inte sluddra och bete mig som en inåtvänd fjortis. I min fantasi är jag en skrattande självsäker person som alltid har svar på tal. Jag förstår inte varför jag ska straffas med inre nålstick så fort saker går fel. Jag önskar att jag bara kunde skaka av mig de där otillräcklighetskänslorna, men de smyger sig på mig ändå. Tänk om jag bara kunde putsa av dem, samla ihop dem i en liten ask och kasta ut den genom fönstret. Nej, då skulle jag väl förstöra miljön här. Ser ju inte bra ut om det ligger osäkerhetskänslor och dräller på gräsmattan. Inga sopgubbar kan plocka upp sånt. Åh, det är nog för väl det. Annars skulle sopgubbar vara väldigt rädda människor.

Imorrn ska jag berätta hur det gick.

Snart börjar Saltön och Svenska Hollywoodfruar. Bara en vecka kvar. Jag ser verkligen fram emot det : D!

Tråkig utbildning

Det är för mycket allvar i skolan just nu. När jag pluggar är det så mycket annat intressant och meningsfullt som fångar min uppmärksamhet - människor jag vill träffa, tv-serier jag vill titta på och dataspel jag vill spela. Jag kan uppriktigt säga att jag är rejält uttråkad av alla kompendium och böcker vi ska läsa. De är enormt trista och trots sina omfattande volymer märkligt tomma och innehållslösa. Jag läser en sida och sedan kan jag för mitt liv inte komma ihåg vad jag läst. Jag orkar inte ens låtsas att jag tycker att det är intressant. Det vore väldigt praktiskt om jag kunde intressera mig för skolan, men jag verkligen lider mig igenom varenda föreläsning. Det finns ingen dramatik, spänning eller fantasi i nånting. Jag somnar bara jag tänker på alla sega föreläsningar som inte ger nånting, som verkligen tråkar mig till döds. Den abstrakta undervisningen borde kunna illustreras med konkreta exempel. Jag tror inte det vi sysslar med just nu är min grej alls.

Från Soft Cell till Satie

Här kommer ett urval av min musiksmak.

Saras spellista

Meddela gärna mig vad ni tycker om musiken : ). Jag är nyfiken på vilken låt i min spellista ni tycker är sämst respektive bäst (och det gäller även den mest anonyme snokare. Ge dig till känna!).

Jag är också öppen för tips på ny musik. Jag känner att jag behöver utöka min horisont lite.