onsdag 8 december 2010

söndag 5 december 2010

Blodet färgar bokstäverna röda

Idag döptes min systerdotter T. Jag var där tidigare för att hjälpa till med förberedelserna. Skar upp en banankaka och dukade fram ostar till soppan vi skulle äta innan kyrkkaffet. När gästerna kom delade jag ut på program och placerade mig på främsta raden mellan mamma och syster H. Min andra systerdotter H sprang omkring uppe på podiet och var på strålande humör. Prästen som höll i gudstjänsten var en käck äldre dam med kortklippt hår, rödskärmade glasögon och högklackat under prästsärken. Hon hade en lättsam ton, predikade på en höft och gjorde mig på gott humör. T var lugn som en filbunke i hennes famn. Vi läste Fader vår och T fick några vattendroppar på huvudet.

Innan vi tågade ut ur kyrkan sjöng vi en avslutande psalm. Det var då jag plötsligt märke det, hur stora röda fläckar bredde ut sig i psalmboken. Det föranleddes med ett bubblande och sedan var det som om någon vridit på en kran. Blodet forsade. Jag böjde huvudet bakåt och knep med tummen och pekfingret om nästippen, men fingrarna halkade och tunga mörkröda droppar letade sig envist ner till psalmbokens vita ark. Det matchar i alla fall omslaget hann jag tänka innan något bomullsaktigt trycktes upp under näsan. Mamma hade fiskat upp en binda ur handväskan och använde den som en kompress.

När alla tågade ut ur kyrkan satt jag kvar. Ville helst inte skrämma slag på omgivningen med den skräckinjagande syn jag utgjorde. Min klänning och tröja var blodfläckig. Pojken med psalmböckerna såg chockad ut när jag lämnade tillbaka boken med en binda upptryckt under näsan. Själv tänkte jag på vilken överraskning som väntar den som nästa gång slår upp Tryggare kan ingen vara.

lördag 4 december 2010

Böckerna i mitt liv

Hej!

Som ni kanske vet har jag inte varit aktiv här på ett tag. När jag nu återkommer är det för att skriva om böcker. Jag älskar att läsa och fick nyligen syn på en intervju med historikern och genusvetaren Yvonne Hirdman på bloggen Bokhora. Hon listade sina senaste stora läsupplevelser och inköp av böcker. Nu följer jag exemplet i artikeln och gör likadant.

Senaste stora läsupplevelsen?


Tisdagarna med Morrie

Det är en stark berättelse om vänskap där den stressade sportjournalisten Mitch beskriver de sista mötena med sin gamla universitetslärare, Morrie, som är döende i en muskelsjukdom. Det är inte vilken lärare som helst, utan en mycket vis man som dragit många lärdomar av livet. Lärdomar som hjälper Mitch att komma tillrätta med sitt sitt liv.
Jag läste den vid hotellpoolen under min semester i Barcelona.

Senaste boken som gjorde dig besviken?

Andrée och mannen med de kärleksfulla stenögonen
Det var rätt länge sedan jag blev besviken på en bok. Men Andrée och mannen med de kärleksfulla stenögonen kändes som ett överpretentiöst sömnpiller med inslag av ofrivillig humor (när pretentionerna slog i taket), trots rosandet från kritikerna. Boken är sammanblandning av författarens egen barndom och arbetet med filmaren och regissören Rainer Werner Fassbinder. Jag recenserade den för Tidningen Kulturen, men där är jag alldeles för snäll.

Senaste bok …

… du läste ut: Svinalängorna av Susanna Alakoski
… du köpte: Social omsorg 2006 av Erland Wiberg (en fackbok jag köpte enbart för att läsa ett kapitel till ett skolarbete. Jag ska nog sälja den eller nåt.)
… du gav bort: Det var så länge sedan. Jag kommer verkligen inte alls ihåg.

söndag 20 juni 2010

Det kungliga bröllopet

Nu har jag tittat på det kungliga bröllopet och det var sagolikt! Helt klart det som gjort mig lyckligast i dag.

Allt annat har förövrigt varit skit rakt av. Jag sa Det rakt ut till arbetsgivaren: "Jag vill inte jobba hos er längre!".
Som tur är har jag en backup, ett annat, mycket bättre arbete.

Men nu är jag bortförd på små fluffiga romantiska moln. Glöm mitt förra inlägg! Jag är monarkist forever ... and ever ...

tisdag 15 juni 2010

I dagarna hålls festivalen LOVE2010 som är en hyllning till det kungliga brudparet. Jag är ingen royalist eller så, men det är roligt när det händer nåt i stan. Om jag ska vara helt ärlig bryr jag mig inte huruvida Sverige är monarki eller republik. Det gör till eller från i mitt liv i vilket fall. Jag har dock hört att fyrtio procent av svenskarna vill avskaffa monarkin. ”För Sverige, ur tiden”, som de så skämtsamt ändrat kungens valspråk. Trots det bristande intresset hos folket sätter Swebuss in extra bussar till den stundande dagen och i Daniels hemkommun, Ockelbo, bjuds det på champagne. Samtidigt vill ingen tidning vara sist med att beskriva den kungliga bröllopsvagnen.

Det intressanta är att Swebuss förväntade överflöd av bokningar uteblivit. Mycket tyder på att de förbehållna bussplatserna kommer att stå gapande tomma. Och enligt en minienkät i SvD där några av Ockelbos invånare tillfrågades huruvida de skulle gå på champagnebjudning svarade ingen att den var intresserad. ”Jag känner inte dem”, uppgav en äldre man som anledning.

En annan intressant grej är att när Daniel gifter sig med Victoria får han inget efternamn, eftersom kungligheter inte har efternamn. Han blir istället Hans Kungliga Höghet Prins Daniel, hertig av Västergötland.

Jaja, det var en sidopassage.

Som tidigare nämnt hade jag tänkt se Markus Krunegård uppträda, men han hade tydligen blivit sjuk så konserten blev inställd. Jag, Susanna och hennes pojkvän Pelle bestämde oss istället för att se Paloma Faith ...


... och det var en riktig vinstlott. Bättre än Krungegård, om jag får säga det själv (och det får jag ju). Men innan dess åt vi Ockelbowraps och Prinsessbakelser på en uteservering som Ikea satt upp. Mycket prisvärt. 20 kronor för en wraps och 5 kronor för en bakelse (så jag åt flera stycken : ).



Efter Paloma såg vi cirkusgruppen Strange Fruit som balanserade på långa stolpar mitt uppe i luften. De såg ut som figurer från Alice i underlandet.

Facebook i South Park

Fotbolls-vm

Nu sjunger det slovenska fotbollslaget sin nationalsång jättefalskt. Sedan ljuder det öronbedövande fotbollslarmet likt en bisvärm. Min kompis Fredrik säger att Sloveniens coach heter Weiss. Det rimmar på bajs.

Jag skulle hellre vilja att de sände timslånga dokumentärer om det kungliga bröllopet än det här.

Fotbollsintresse är verkligen ett mysterium.