Fika + Kemisk svamputväxt?

Igår fikade jag med min kära vän Yasmine i Gamla stan. Omgivna av sidentapeter, guldspeglar och porträtt på kungafamiljen avnjöt vi äppelstrudlar och napoleonbakelser. Jag är ingen royalist eller så, men jag gillar stuket. Mormorsstuket. Servitrisen var dock sur som ättika. Frågade man något som inte föll henne i smaken blev man ignorerad, utsatt för en arg blick eller ett himlande med ögonen. Hennes avoga stil gjorde mig så nervös att jag nästan stammade när jag försiktig frågade om jag möjligtvis kunde få en kopp kaffe till min laxbagel. Hon mopsade upp sig, satte händerna i sidan och ifrågasatte min önskan med högljudd stämma. "Varför vill du det?!". Närå, det sista var en lögn. Så sa hon aldrig. Men det var nästan så jag trodde att hon skulle göra det. Jag vet inte varför jag är så lättpåverkad. Varför ska jag överhuvudtaget bry mig? Hon var lika tjurig mot alla.

I alla fall var det jätteroligt att träffa Yasmine igen. När vi gick till tunnelbanan hittade vi detta på ett hus. Jag har alltid varit fascinerad av äckliga saker. Det såg värre ut i verkligheten än på bild. Vad är det för nåt? En kemisk svamputväxt, gul isolering, vispgrädde, kräk eller kanske en kombination av alltihop?