Igår tappade jag bort min mobiltelefon för 104:e gången gillt. Jag minns att jag la den inne på skoltoalettens handfat och att jag sa till mig själv ”Sara, nu är det viktigt att du tar med telefonen när du går härifrån”. En timme senare efter lektionens slut börjar jag som vanligt leta efter mobilen genom att dyka ner bland smink, tidningar, pennor och nycklar i min brunrutiga, mycket rymliga väska. Alla stegar lugnt ut ur salen medan saliven försvinner från min mun och kallsvetten bryter fram i min panna. ”Den får inte vara borta, den får inte vara borta …”. Sedan börjar hetsjakten. Jag springer trappa upp och trappa ner. Någon som lämnat in den i receptionen? Inte. Mediecenter? Inte det heller.
Utanför datasalen vår klass haft lektion i är några av toaletterna låsta. Kanske ligger min kära vän nånstans därinne och blinkar bortkommet, längtar efter sin ägarinna. Eller kanske sitter det nån därinne och skiter också. Sånt hindrar inte mig! Jag börjar hysteriskt banka på alla dörrar. Helt klart är att toaletterna är låsta och att ingen är där. Ett faktum som jag senare förklarar för receptionspersonalen, men utan att bli trodd. ”Du får vänta lite till. Toaletterna ska inte vara låsta. Det är nog några som sitter därinne” lyder orden. Yeah right, jäkligt blyga personer isåfall, eftersom de inte gjorde ifrån sig ett pip ens när jag bankade hårdare än tomten på julafton.
Efter några minuter kommer en vänlig städare och med sitt tekniska sinne låser han upp toaletterna med sitt passerkort. Tyvärr är där kolsvart och telefonen lyser bara med sin frånvaro.
Jag orkar tyvärr inte berätta mer om själva jakten. Det blir i så fall en ganska tråkig läsning, så jag tar ett kliv i tiden till insikten om att jag nog aldrig skulle få tillbaka min trogna vän, länken till mitt yttre liv. Helt slut sjunker jag ner på en stol och börjar surfa i en av skolans datasalar. Vad möter mig på min mejl? Vad möter mig på Facebook? Vad möter mig på spelforumet jag är medlem i? Jo, med stora fetstilta versaler står där DIN MOBIL FINNS I RECEPTIONEN I BIBLIOTEKET. Någon hade tydligen hittat den och kontaktat några av mina vänner som på detta sätt upplyst mig. Underbart. Tyvärr fungerade inte telefonen alls när jag fick tillbaka den. Men det är en annan historia. Kanske drar den senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar