Usch, nu har skolan börjat igen och jag måste börja traggla med det tjatiga jäkla grupparbetet som står mig upp i halsen. Skolan försämrar min mentala hälsa till en fyra på skalan ett till tio. Det känns som en orkan av ångest eller som ett rasand vilddjur som hotar att bita sönder mig när som helst. Det ska bli så skönt när det är över och jag bara kan koncentrera mig på en liten gullig c-uppsats. Vetenskap och metodik låter som ett milt sommarregn i jämförelse med denna hemsida om Ipredlagen.
Men eftersom jag har en så stark pliktkänsla stirrar jag naturligtvis på skärmen till ögonen börjar klia oroväckande och hotar att poppa ut ur sina hålor. Plikten är min starkaste drivkraft, den driver mig genom eld, genom tjugo miljarder knapptryckningar på skolans tangentbord ; ).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar