Vad pissigt allt är. Mina åtaganden sitter som inre strypgrepp i mig. Bort, bort, bort … Jag vill vara fri, fri, fri … Jag känner mig inte tillräckligt självsäker eller upplyst för intervjuerna jag ska göra. Det känns inte bra. Jag tycker inte om att sitta ensam heller. Ingen här att diskutera med. Jag känner mig inte tillräckligt stimulerad. Eller med andra ord, jag har tråkigt. Och tangentbordets O är segare än knäck att trycka ner. Det irriterar mig.
Jag ser fram emot att redigera imorrn i alla fall. Hoppas det blir kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar