Aptitförlust

Nu sitter jag här och skriver i ett word-dokument. Internet fungerar inte. Jag känner mig trött, som jag i princip gör alla vardagar. Det kliar i ögonen och ömmar bakom globerna. Idag har jag verkligen inte haft nån aptit. På lunchen köpte jag en ost- och skinkfralla trots att jag tagit med en lunchlåda innehållandes grönsaker och nudlar. Men så fort jag tänkte på den greps jag av vämjelse över kokosmjölken alla ingredienser simmade i. Som en gulvit spya dök den upp i mitt medvetande.

När jag slutade skolan vid 16 var jag hungrig, men konstigt nog helt utan aptit på mat. Jag ville ha glass eller choklad. Så jag köpte en bautastor Fazers chokladkaka på Ica.
Väl hemma tänkte jag att jag ändå skulle peta i mig lite av lunchen. Om man inte äter ordentligt mår man dåligt senare, löd mitt resonemang. Jag öppnade den svarta plastiga lunchlådan och fiskade upp en sladdrig likmaskliknande nudel med min gaffel. Urk. Jag försökte dra in doften av den lilla anrättningen, för att stimulera aptiten. Men icke. Inte heller fräsandet i stekpannan gav upphov till något sug. Jag tuggade motvilligt i mig lite av skiten. Chokladkakan däremot slukade jag i ett litet nafs. Vad ska jag göra med resten av nudlarna? Jag ger dem till Fredrik, min kompis som jag är inneboende hos.