Jag ska vara programledare för ett upplysande ungdomsprogram om flytt inom EU. Det ska spelas in i slutet av månaden och sändas på Öppna Kanalen. Tänk att jag ska vara programledare. Jag som alltid varit tysta musen. Nu ska jag alltså hålla i debatter, dirigera och peka med hela handen ... kanske. Det ska bli roligt : ).
Nu låter det som värsta grejen, men om jag ska ta ner det på jorden lite så kan jag ju avslöja att det är ett skolprojekt. Och imorrn ska redaktionen träffa lärar'n för att gå igenom våra idéer. Fan att jag missar det på grund av jobb. Men det gäller att ha ena foten i arbetsmarknaden och den andra i utbildningen. Meriter är viktiga att ha när man går ut skolan. Därför måste jag prioritera mitt extraknäck (så låter en sann Fröken Präktig ; ).
För den som inte vet, jag jobbar på ett medieanalysföretag; uppdaterar företag på vad som skrivs om dem i media. Flådigt värre, va : )?
Nåväl, det är bara en tvåtimmarsträff med läraren, men det svider som eld i maggropen för att jag missar det. Jag - den otroligt ambitiösa, kallsvettiga eleven med vilda rödsprängda ögon, brinnande hjärna, bultande hjärta och glasögon på nästippen - alltid redo att givakt - får inte missa en lektion. Om jag så får svininfluensa, spetälska, blir knivhuggen eller/och måste slåss med drakar, ska jag, utan att tveka, ta bussen till skolan varje morgon prick klockan 8.30 - annars rubbas världsordningen och jag slungas ut i universum. Om jag dör så måste jag krossa kistlocket och gräva mig upp för att ta mig till Södertörns högskola. "Nej, du missade en lektion av hundrafemtio den här terminen. Det blir reglegering direkt." Arga blickar. Sura föräldrar. Jag blev Den Misslyckade i ett litet nafs. Marken gungar, en avgrund öppnar sig och fragmenten av min själ rivs blodiga mot klippkanterna när jag slukas av mörkret och faller handlöst ner i jordens innanmäte. Jag missade ju en lektion.
Nänä, det ordnar sig nog. Man ska vara positiv : ))))).
Nu låter det som värsta grejen, men om jag ska ta ner det på jorden lite så kan jag ju avslöja att det är ett skolprojekt. Och imorrn ska redaktionen träffa lärar'n för att gå igenom våra idéer. Fan att jag missar det på grund av jobb. Men det gäller att ha ena foten i arbetsmarknaden och den andra i utbildningen. Meriter är viktiga att ha när man går ut skolan. Därför måste jag prioritera mitt extraknäck (så låter en sann Fröken Präktig ; ).
För den som inte vet, jag jobbar på ett medieanalysföretag; uppdaterar företag på vad som skrivs om dem i media. Flådigt värre, va : )?
Nåväl, det är bara en tvåtimmarsträff med läraren, men det svider som eld i maggropen för att jag missar det. Jag - den otroligt ambitiösa, kallsvettiga eleven med vilda rödsprängda ögon, brinnande hjärna, bultande hjärta och glasögon på nästippen - alltid redo att givakt - får inte missa en lektion. Om jag så får svininfluensa, spetälska, blir knivhuggen eller/och måste slåss med drakar, ska jag, utan att tveka, ta bussen till skolan varje morgon prick klockan 8.30 - annars rubbas världsordningen och jag slungas ut i universum. Om jag dör så måste jag krossa kistlocket och gräva mig upp för att ta mig till Södertörns högskola. "Nej, du missade en lektion av hundrafemtio den här terminen. Det blir reglegering direkt." Arga blickar. Sura föräldrar. Jag blev Den Misslyckade i ett litet nafs. Marken gungar, en avgrund öppnar sig och fragmenten av min själ rivs blodiga mot klippkanterna när jag slukas av mörkret och faller handlöst ner i jordens innanmäte. Jag missade ju en lektion.
Nänä, det ordnar sig nog. Man ska vara positiv : ))))).
2 kommentarer:
Jag känner att jag skulle behöva en gnutta av det där. Jag går jag på en lektion av 150, typ.. och jobbar mer. :)
Det kommer bli grymt med dig som programledare. Hoppas ni får med er inspelningen på nån dvd eller så också.
/A
Jobba är också viktigt. Kul att du läser : ).
Skicka en kommentar