Blogg som kitschigt hem

Jag kom på att jag kanske skrämde bort läsare med mitt tidigare inlägg. Sanningen är ju faktiskt att jag vill ha så många läsare som möjligt. Så Johan, Emma, Fredrik, Susanna, Annette (du läser väl : /?) och Ola (om du nu läser) är naturligtvis hjärtligt välkomna att ta del av vad som står här. Men om man ska nå en större målgrupp så måste man vara nischad. Min blogg är som ett kitschigt hem där den bosatte inte riktigt vet vilken inredning som ska gälla. Ett hem där hyllorna är fyllda av en salig blandning av rosa porslinselefanter, sladdriga tyggiraffer och en och annan hemgjord smörkniv. Kanske att en ståtlig moraklocka är intryckt i nåt skuggigt hörn och på golvet en reproduktion av en afghansk matta ditslängd.

Ja, ni förstår grejen. Alltså en blogg som innehåller allt från studsande ögon, borttappade mobiltelefoner och feminism. Där sorg och glädje, seriöst och oseriöst, verklighet och fantasi, blandas i en enda röra.

Men det är ju min grej, så jag kör på det.